Sladd som blir kladd. Eller nej, men trassel
Jag sommarjobbar på städerska på ett hotell, det är ett rätt shysst jobb. Man städar hela dagarna och även om man blir rätt beat i slutet av dagen känner man sig också fantastiskt tillfreds när man kommer hem. En trevlig omväxling från läsandet som man aldrig riktigt helt blir klar eller nöjd med.
Problemet för mig är när jag ska dammsuga. Jag trasslar ALLTID in sladden, i mig, i sig själv eller i dammsugaren (som jag förövrigt alltid råkar dänga hit och dit). Och jag hatar den. Jag kan bli alldeles rasande på den men man kan ju inte direkt efter fyra dagar på en helt ny arbetsplats ställa sig och skälla ut en dammsugarsladd. Såvida man inte får en sån lite rush av att bryta mot regelerna för vad som är socialt acceptabelt beteende. Och visst är det lite knasigt men det är underligt är att det aldrig verka hända någon av de andra! Hur knasigt kan man dammsuga för att det alltid ska bli på det viset? Det är inte så att jag snurrar omkring särskilt mycket med den heller. Dessutom är det bara jag som verkar dänga till den i saker, både dammsugaren och munstycket, alla andra dammsuger så lugnt och fint.
Sammanfattningsvis askyr jag dammsugare, men mest deras sladdar.
Sammanfattningsvis askyr jag dammsugare, men mest deras sladdar.
Nya veckan börjar... snart!
Idag har varit en sådan dag då jag ibland har fått sekunder av insikt, bara för att glömma dem i brus igen.
Jag läser marknadsföring just nu och i vår fina studielitteratur förklarar de vad som händer när man försöker nå sina konsumenter. Man kommer på sitt budskap som man kodar, detta passerar genom ett medium, tillexempel tv, och sedan tolkas det av den som ser det. Som om detta inte är redan är enormt svårt (hur ska man få människor att se det man vill att de ska se?) så finns det dessutom en massa brus runt omkring som man måste tränga igenom, hur ska de minnas just din reklam SAMTIDIGT som de förstår vad du menar.
Detta brus och budskap som ska igenom och fastna, det kändes som en rätt shysst metafor för hur huvuden funkar, eller ja, deras innehåll såklart. Jag kommer ibland på sådana livsvisdomar, ni vet de uppenbara som; ”det spelar ingen roll att du inte har pengar, du har så mycket annat fint runtomkring dig”, ”strunta i vad man borde göra och gör sånt som gör dig lycklig”. Men så försvinner det i brus igen. Jag tror det kom just idag för att jag kollade på några fina herrar (en speciellt (ja, jag är en suckup)) och en dam som gjorde spel på ett jam idag. Och så minns jag när jag sysslade med sådant, och allt kändes så glasklart och vägen var rätt rak. Det är inte så att jag inte förstår att den inte var det egentligen, det är så mycket lättare att hitta på saker i efterhand. Men en riktning fanns! Jag saknar det skitmycket, hur fan kan man snurra runt så mycket som jag gör ibland?
Jag börjar tro på det en vis och aningen grumpen herre sa till mig en gång ”bara välj något och sen gör du det”.
Nåja, jag har väll tjurat nog för nu. Jag funderar på att starta en till blogg, en för drömmar och berättelser, som kanske till och med är hemlig.
Jag läser marknadsföring just nu och i vår fina studielitteratur förklarar de vad som händer när man försöker nå sina konsumenter. Man kommer på sitt budskap som man kodar, detta passerar genom ett medium, tillexempel tv, och sedan tolkas det av den som ser det. Som om detta inte är redan är enormt svårt (hur ska man få människor att se det man vill att de ska se?) så finns det dessutom en massa brus runt omkring som man måste tränga igenom, hur ska de minnas just din reklam SAMTIDIGT som de förstår vad du menar.
Detta brus och budskap som ska igenom och fastna, det kändes som en rätt shysst metafor för hur huvuden funkar, eller ja, deras innehåll såklart. Jag kommer ibland på sådana livsvisdomar, ni vet de uppenbara som; ”det spelar ingen roll att du inte har pengar, du har så mycket annat fint runtomkring dig”, ”strunta i vad man borde göra och gör sånt som gör dig lycklig”. Men så försvinner det i brus igen. Jag tror det kom just idag för att jag kollade på några fina herrar (en speciellt (ja, jag är en suckup)) och en dam som gjorde spel på ett jam idag. Och så minns jag när jag sysslade med sådant, och allt kändes så glasklart och vägen var rätt rak. Det är inte så att jag inte förstår att den inte var det egentligen, det är så mycket lättare att hitta på saker i efterhand. Men en riktning fanns! Jag saknar det skitmycket, hur fan kan man snurra runt så mycket som jag gör ibland?
Jag börjar tro på det en vis och aningen grumpen herre sa till mig en gång ”bara välj något och sen gör du det”.
Nåja, jag har väll tjurat nog för nu. Jag funderar på att starta en till blogg, en för drömmar och berättelser, som kanske till och med är hemlig.
Giriga jag
Nu kommer känslan av att vara omättlig, det giriga jaget som vill ha mer och mer. Jag skulle nog kunna dränka mig själv i doft, beröring, andetag, tankar och ord. Ibland när jag hamnar för mig själv är det som om jag kommer upp ur bassängen och andas, ibland kan jag till och med tänka. Men jag vill ju in igen. Så mycket och ingenting i mitt huvud. Och det säger ingenting, precis som resten av mitt inlägg.
Men här kommer något verkligt! Jag gillar Lalehs låt "Some die young" jag hade tänkt undvika den hetsen men så råkade jag höra den i ett alldeles rätt tillfälle och sen var det kört.
Högst ogenomtänkt inlägg, kanske filar jag på det senare
135 vem är du?
Jag har 135 st gemensamma vänner med en kompis som jag ändå inte är jättenära. Med en jättenära vän har jag 266 st. När har jag verkligen träffat alla dessa människor?
Jag är i någon skev verklighet just nu så detta med de 135 människorna kändes jätteknasigt. Men det är nog som vanligt imorgon.
This my cool - kanske inte lika häftig som din
Häromdagen hade jag en förbaskat fin fröken på besök hos mig. Hon kom med "flare", hon kom med kakor.
Vi snackade skit och sommarjobb, vi har haft planer på att fly landet och jobba lite i Norge för att få in lite ordentliga pengar. Men det är ju så galet mycket information och alternativ och "tänk på det här" och "tänk på det där". Efter att ha kollat olika sidor i två timmar var vi båda rätt trötta. Sen blev vi rätt fnissiga. Sen gick hon hem och jag gick till kontoret för att jobba på min psykologiuppsats. Som idag. (Och så hamnde jag på min blogg... jag tror anledningen till att jag ens startade den här var att få fly från psykologin)
Vi kom inte fram till särskilt mycket heller. Men det är så drygt med saker som tar tid, jag vill att det ska hända NU. Jag skulle aldrig rekommendera till någon annan att hasta sig igenom saker och i mina projektböcker påpekar ALLA vikten av att inte skynda igenom saker. Men jag kan inte hjälpa det, jag har kommit på så mycket saker jag vill göra och som jag vill ska hända. Jag vill inte råka tappa lusten emellan!
Vi snackade skit och sommarjobb, vi har haft planer på att fly landet och jobba lite i Norge för att få in lite ordentliga pengar. Men det är ju så galet mycket information och alternativ och "tänk på det här" och "tänk på det där". Efter att ha kollat olika sidor i två timmar var vi båda rätt trötta. Sen blev vi rätt fnissiga. Sen gick hon hem och jag gick till kontoret för att jobba på min psykologiuppsats. Som idag. (Och så hamnde jag på min blogg... jag tror anledningen till att jag ens startade den här var att få fly från psykologin)
Vi kom inte fram till särskilt mycket heller. Men det är så drygt med saker som tar tid, jag vill att det ska hända NU. Jag skulle aldrig rekommendera till någon annan att hasta sig igenom saker och i mina projektböcker påpekar ALLA vikten av att inte skynda igenom saker. Men jag kan inte hjälpa det, jag har kommit på så mycket saker jag vill göra och som jag vill ska hända. Jag vill inte råka tappa lusten emellan!
En kul orelaterad sak var att jag besökte gymmet kvällstid igår, det var en annorlunda upplevelse från när man är där på morgonen. Det var bara killar, mest unga, typ gymnasiet/högskola och alla var där i grupper. Och alla lyfte vikter, hade rätt rejäla armmuskler och hängde vid speglarna. Fast det var i ärlighetens namn nog inte för att de ville kolla på sig själva, gymmet är upplagt så man måste se sig själv när lyfter. Vilket ju är spännande.
Jag har inte så mycket armmuskler, jag är den som får kämpa när jag lyfter av de andras vikter. Det är kanske därför jag känner ett visst behov av att skämta om de som faktiskt kan muskla sig.
I alla fall var jag ändå inte där för att lyfta utan för att springa och jag sprang och sprang och slog mitt rekord! Rummet snurrade lite efteråt och jag hade väldigt svårt vid att vänja mig vid att golvet stod still. Och så kändes det som om jag höll på att dö lite också.
Jag har inte så mycket armmuskler, jag är den som får kämpa när jag lyfter av de andras vikter. Det är kanske därför jag känner ett visst behov av att skämta om de som faktiskt kan muskla sig.
I alla fall var jag ändå inte där för att lyfta utan för att springa och jag sprang och sprang och slog mitt rekord! Rummet snurrade lite efteråt och jag hade väldigt svårt vid att vänja mig vid att golvet stod still. Och så kändes det som om jag höll på att dö lite också.
Sen kom delen när jag skulle vandra igenom alla dessa muskelkillar tills jag nådde stretchområdet. Saken var ju såklart att jag var tvungen att vara cool, som att jag springer sådär mycket varje dag och att jag inte alls håller på att se i kors och ramla framstupa.
Det gick bra, men livserfarenheten blev följande. Jag ska sluta vara cool, det ligger helt enkelt inte för människor med dålig kondtion.
Det gick bra, men livserfarenheten blev följande. Jag ska sluta vara cool, det ligger helt enkelt inte för människor med dålig kondtion.
Ibland gör jag dumma saker
Ibland gör jag dumma saker, som när jag handlar kläder som jag egentligen inte har råd med. Ibland gör jag ännu dummare saker som att lämna ugnen på när jag går till biblioteket för att lämna en bok. "Det är ju så nära". Och ibland gör jag de dummaste sakerna av alla, som att låta andra människor bestämma att jag inte duger, som att ställa orimliga krav på de jag älskar och ställa orimliga krav på mig själv. Som att tycka att jag är så jävla töntig som skriver om känslor och att känna sig dålig. Som att bli ledsen av hur elaka människor är på internet.
Sen försöker jag tänka att nåja, jag vet ju i alla fall om att det är dumt och att det inte är så egentligen. Men det är ju inte samma sak som att veta det. För det är som att varje dum liten tanke är bosatt någonstans och oftast inspärrad i sitt lilla bo. Men sen, när du inte orkar, hoppar de fram och spökar för dig.
Jag fattar inte att det är så, jag fattar inte att
Ibland gör jag dumma saker, som när jag handlar kläder som jag egentligen inte har råd med eller dricker tequila.
Ibland gör jag ännu dummare saker som att lämna ugnen på när jag går till biblioteket för att lämna en bok ("Det är ju så nära") eller bli ledsen av hur elaka människor är på internet.
Ibland gör jag de dummaste sakerna av alla, som att låta andra människor bestämma att jag inte duger, som att ställa orimliga krav på de jag älskar och mig själv. Som att tycka att jag är så jävla töntig som skriver om sånt här.
Ibland gör jag ännu dummare saker som att lämna ugnen på när jag går till biblioteket för att lämna en bok ("Det är ju så nära") eller bli ledsen av hur elaka människor är på internet.
Ibland gör jag de dummaste sakerna av alla, som att låta andra människor bestämma att jag inte duger, som att ställa orimliga krav på de jag älskar och mig själv. Som att tycka att jag är så jävla töntig som skriver om sånt här.
Jag tycker egentligen det är lite fint när människor har fel och skavanker, det är ju liksom då jag börjar förstå mig på dem. Men jag tror självkritik är värre än amfetamin och vi har nog alla någon gång varit rejäla pundare. Och om man fortsätter på den metaforen funderar jag över om man, ifall man trillar dit, någonsin blir riktigt ren igen?
Lisbeth - vart tog du vägen?
Jag var och kollade på "The Girl With The Dragon Tattoo" igår på bio. Jag älskar att gå på bio, popcorn, stora stolar, stor skärm och inte en chans till att pausa. Du är där för att kolla på film och gör det nu. Punkt.
Jag går dock sällan på bio för jag är fattig och dessutom vill jag ha biosällskap, vilket gör det ännu svårare eftersom de flesta jag känner också är fattiga. Så då måste jag och iallafall en till priortera fram en film vi både två vill se så pass mycket att vi kan lägga ut våra hårt ihållna slantar på detta, vilket inte alltid är så lätt. Jag brukar tänka att det är åldern, när man är i 20-årsåldern, speciellt den relativt tidiga, ska man vara fattig. När du närmar sig 30 år då kan du börja ladda upp med pengar. Om du inte skaffar barn, då fortsätter du vara fattig, tills du är 50-60. Typ.
Jag går dock sällan på bio för jag är fattig och dessutom vill jag ha biosällskap, vilket gör det ännu svårare eftersom de flesta jag känner också är fattiga. Så då måste jag och iallafall en till priortera fram en film vi både två vill se så pass mycket att vi kan lägga ut våra hårt ihållna slantar på detta, vilket inte alltid är så lätt. Jag brukar tänka att det är åldern, när man är i 20-årsåldern, speciellt den relativt tidiga, ska man vara fattig. När du närmar sig 30 år då kan du börja ladda upp med pengar. Om du inte skaffar barn, då fortsätter du vara fattig, tills du är 50-60. Typ.
I alla fall var detta ett sådant magiskt tillfälle och precis som jag gillade den svenska versionen gillade jag den här. De har ändrat om en del så du kan inte hela storyn på förhand, förrutom i stora drag.
Men jag blev lite besviken på Lisbeth Salander. Smart, cool och snygg som vanligt men i denna filmen verkar hon bli kär eller i alla fall något åt det hållet. Och i Mikael?
Det knasigaste är scenen när hon i slutet (förlåt spoiler) skriver ett litet kort till honom med en bild på häst och en tomte som klappar mulen. Som att hon äntligen visade den lilla gulliga flickan som finns i alla.
Det som var så starkt i förra filmen var att hon fortsatte vara lika kantig hela tiden och man reagerade för man är inte van vid det. (Som jag minns det) Men det var häftigt, för det var en del av hennes karaktär, det var ovanligt att se en kvinna på det sättet. Det betyder inte att det är dåligt att bli kär eller att människor bör vara som Lisbeth Salander, men jag önskar att denna karaktär hade kunnat få ha kvar sin kantighet, som en liten inspiration till oss som önskar att vi inte vore mjuka som marshmallows.
Men jag blev lite besviken på Lisbeth Salander. Smart, cool och snygg som vanligt men i denna filmen verkar hon bli kär eller i alla fall något åt det hållet. Och i Mikael?
Det knasigaste är scenen när hon i slutet (förlåt spoiler) skriver ett litet kort till honom med en bild på häst och en tomte som klappar mulen. Som att hon äntligen visade den lilla gulliga flickan som finns i alla.
Det som var så starkt i förra filmen var att hon fortsatte vara lika kantig hela tiden och man reagerade för man är inte van vid det. (Som jag minns det) Men det var häftigt, för det var en del av hennes karaktär, det var ovanligt att se en kvinna på det sättet. Det betyder inte att det är dåligt att bli kär eller att människor bör vara som Lisbeth Salander, men jag önskar att denna karaktär hade kunnat få ha kvar sin kantighet, som en liten inspiration till oss som önskar att vi inte vore mjuka som marshmallows.
Twilightfunderingar - Bästa natten i min existens?
Det är fantastikt kul att kolla på den senaste Twilight-filmen, ungefär som hipster-kulturen är den hälften hatad, hälften älskad. Och ungefär som med Hispter-kulturen är det att hälften tycker de är jäkla töntiga och andra häften att de är jäkla heta. Jag måste tillstå att jag håller med båda läger i det här fallet.
Twilight Second Dawn känner verkligen sin publik, lång bröllopsscen, två olika brudklänningar och samlaget mellan de Jag Dör Hellre Än Slutar Pussa På Dig Kära huvudkaraktärerna. Vilket är ungefär lika realistiskt som resten av filmen. Om man nu ska tro alla på internet som verkar mena att dessa filmer sätter standarder för flickor jorden över så är det inte lite press på partners inför att oskulden ska väck. Första ska kärleken ha blivit bevisad till både höger och vänster, helst genom att en av de älskande ska försöka ta livet av sig genom en massa knasiga sätt. Efter ungefär kanske tre år, vilket innebär isåfall att Bella var 15 när de träffades, ska det bli bröllop utan dess like och en resa till en privat ö i något tropiskt paradis. (Hade det varit lika romantiskt om inte vampyrerna hade varit tätare än Ingvar Kamprad?)
Men det absolut knasigaste är själva samlaget. Efter lite juckande i missionärsställningen där Edward tar sönder sängen somnar Bella fridfullt. Dagen efter har Bella lite blåmärken här och var och Edward får knäppen och vägrar ligga mer. I en diskusson där de försöker reda ur huruvida det var bra eller inte (?) kommer det roliga. Bella säger ungefär. "Igår natt var det underbaraste en människa som jag kommer uppleva" varpå Edward svarar ungefär "*gnäll*... Igår natt var den bästa natten i min existens".
Bästa natten i min existens!! Bella blir alltså av med oskulden och de får det att låta som om de har haft sex på extacy (nej, jag vet inte, bara ett uttryck). Det jag vill få fram är att första gången man ger sig på det här med sex är det generellt sett rätt knepigt och ganska obekvämt. Och det är framförallt inte "den bästa natten i min/din existens" oavsett om du är Jag Dör Hellre Än Slutar Pussa På Dig Kär. Bara en heads up.
Det är fantastiskt kul att kolla på den senaste Twilight-filmen, ungefär som hipster-kulturen är den hälften hatad, hälften älskad. Och ungefär som med hipster-kulturen är det att hälften tycker de är jäkla töntiga och andra häften att de är jäkla heta. Jag måste tillstå att jag håller med båda läger i det här fallet.
Vad man än tycker om Twilight får man ändå ge den att den känner verkligen sin publik, lång bröllopsscen, två olika brudklänningar och samlaget mellan de In Your Face Kära huvudkaraktärerna. Vilket är ungefär lika realistiskt som resten av filmen. Om man nu ska tro alla på internet som verkar mena att dessa filmer sätter standarder för flickor jorden över så är det inte lite press på partners inför att oskulden ska väck. Först ska kärleken ha blivit bevisad till både höger och vänster, helst genom att en av de älskande ska försöka ta livet av sig genom en massa knasiga sätt. Sedan ska det bli bröllop utan dess like och en resa till en privat ö i något tropiskt paradis. (Hade det varit lika romantiskt om inte vampyrerna hade varit tätare än Ingvar Kamprad?)
Men det absolut knasigaste är själva samlaget. Efter lite romantiskt juckande där Edward tar sönder sängen somnar Bella fridfullt. Dagen efter har Bella lite blåmärken här och var och Edward får knäppen och vägrar ligga mer. I en diskusson där de försöker reda ur huruvida det var bra eller inte (?) kommer det. Bella säger ungefär; "Igår natt var det underbaraste en människa som jag kommer uppleva" varpå Edward svarar ungefär "Igår natt var den bästa natten i min existens".
Bästa natten i min existens och underbaraste en människa som jag kommer uppleva. Bella blir alltså av med oskulden, jag antar att det inte gäller Edward, och de får det att låta som om de har haft sex på extacy. Det jag vill få fram är att första gången man ger sig på det här med sex är det generellt sett rätt knepigt och ganska obekvämt. Och det sker förövrigt antagligen inte på en ö utanför Rio. Och du är fördmoligen inte gift. Och det är förmodligen inte med en vampyr. Och så var det med det.
