Lisbeth - vart tog du vägen?
Jag var och kollade på "The Girl With The Dragon Tattoo" igår på bio. Jag älskar att gå på bio, popcorn, stora stolar, stor skärm och inte en chans till att pausa. Du är där för att kolla på film och gör det nu. Punkt.
Jag går dock sällan på bio för jag är fattig och dessutom vill jag ha biosällskap, vilket gör det ännu svårare eftersom de flesta jag känner också är fattiga. Så då måste jag och iallafall en till priortera fram en film vi både två vill se så pass mycket att vi kan lägga ut våra hårt ihållna slantar på detta, vilket inte alltid är så lätt. Jag brukar tänka att det är åldern, när man är i 20-årsåldern, speciellt den relativt tidiga, ska man vara fattig. När du närmar sig 30 år då kan du börja ladda upp med pengar. Om du inte skaffar barn, då fortsätter du vara fattig, tills du är 50-60. Typ.
Jag går dock sällan på bio för jag är fattig och dessutom vill jag ha biosällskap, vilket gör det ännu svårare eftersom de flesta jag känner också är fattiga. Så då måste jag och iallafall en till priortera fram en film vi både två vill se så pass mycket att vi kan lägga ut våra hårt ihållna slantar på detta, vilket inte alltid är så lätt. Jag brukar tänka att det är åldern, när man är i 20-årsåldern, speciellt den relativt tidiga, ska man vara fattig. När du närmar sig 30 år då kan du börja ladda upp med pengar. Om du inte skaffar barn, då fortsätter du vara fattig, tills du är 50-60. Typ.
I alla fall var detta ett sådant magiskt tillfälle och precis som jag gillade den svenska versionen gillade jag den här. De har ändrat om en del så du kan inte hela storyn på förhand, förrutom i stora drag.
Men jag blev lite besviken på Lisbeth Salander. Smart, cool och snygg som vanligt men i denna filmen verkar hon bli kär eller i alla fall något åt det hållet. Och i Mikael?
Det knasigaste är scenen när hon i slutet (förlåt spoiler) skriver ett litet kort till honom med en bild på häst och en tomte som klappar mulen. Som att hon äntligen visade den lilla gulliga flickan som finns i alla.
Det som var så starkt i förra filmen var att hon fortsatte vara lika kantig hela tiden och man reagerade för man är inte van vid det. (Som jag minns det) Men det var häftigt, för det var en del av hennes karaktär, det var ovanligt att se en kvinna på det sättet. Det betyder inte att det är dåligt att bli kär eller att människor bör vara som Lisbeth Salander, men jag önskar att denna karaktär hade kunnat få ha kvar sin kantighet, som en liten inspiration till oss som önskar att vi inte vore mjuka som marshmallows.
Men jag blev lite besviken på Lisbeth Salander. Smart, cool och snygg som vanligt men i denna filmen verkar hon bli kär eller i alla fall något åt det hållet. Och i Mikael?
Det knasigaste är scenen när hon i slutet (förlåt spoiler) skriver ett litet kort till honom med en bild på häst och en tomte som klappar mulen. Som att hon äntligen visade den lilla gulliga flickan som finns i alla.
Det som var så starkt i förra filmen var att hon fortsatte vara lika kantig hela tiden och man reagerade för man är inte van vid det. (Som jag minns det) Men det var häftigt, för det var en del av hennes karaktär, det var ovanligt att se en kvinna på det sättet. Det betyder inte att det är dåligt att bli kär eller att människor bör vara som Lisbeth Salander, men jag önskar att denna karaktär hade kunnat få ha kvar sin kantighet, som en liten inspiration till oss som önskar att vi inte vore mjuka som marshmallows.
Kommentarer
Trackback
